Ange ditt sökord

Cervikal yrsel – Vad är det?

Cervikal yrsel – Vad är det?

Notera att det finns flera diagnoser som kan leda till yrsel. För ytterligare information hänvisar vi till 1177.

En yrsel som flertalet av våra patienter besväras av är cervikal yrsel. Den uppstår då nackmuskulaturen blir allt för spänd. Ofta ser förloppet ut enligt följande:

Långsamt ökande nackspänning  -> Huvudvärk ->  Yrsel. Ett vanligt och viktigt kännetecken är att den förvärras under arbetsdagen och vid stress.

Vad är då cervikal yrsel? För att balansorganen, ögon och öron skall kunna styra kroppens balans måste deras läge i förhållande till resten av kroppen vara definierad, vilket förmedlas via nacken. Ett spänningstillstånd där leder då till felsignaler med yrselkänsla som följd.

”Jag har träffat många patienter med cervikal yrsel. En del har haft det i flera år och gått på utredningar med olika radiologiska och neurologiska undersökningar utan att man kunna ställa rätt diagnos, och därmed heller inte blivit av med besvären. Det är inte så konstigt eftersom nackspänningar inte syns på röntgen. Genom att behandla stelheter och spänningar i rygg och nacke samt informera om eventuella bakomliggande orsaker och korrigera detta, exempelvis ergonomin blir de flesta helt bra på bara några behandlingar. Det är väldigt roligt att hjälpa dessa patienter, då de oftast är mycket tacksamma över att slippa sina besvär.
Om jag skulle ge tre enkla råd för att slippa cervikal yrsel, är det dessa. Häng inte med huvudet över din mobil eller laptop. Motionera och ta rörelsepauser. Självknäck inte din nacke””
– David Naprapat Hela Kroppen.

När bör du söka hjälp?

Du har yrsel sedan tidigare men den känns annorlunda.

Du har yrsel och din hörsel är påverkad.

Du har slagit i huvudet.

Du har feber och samtidigt öronvärk eller huvudvärk.

Du är stel i nacken.

Du är mycket illamående och kräks.

Du har svårt att klara dig själv och riskerar att falla och skada dig.

Du har svimmat och har varit avsvimmad i längre än en minut.

Du har ont i bröstet.

Du tycker inte att hjärtrytmen känns som vanligt.

Du har mycket svårt att andas.

Du har svårt att prata, förändrad känsel i armar och ben eller förlamning i ena sidan av kroppen eller ansiktet.